glad
det här är en riktigt sån här måbra låt, eller mer tagga låt. och när man taggar och är taggad är det ju bra, så det går väll ihop på nåt vänster :P
JAA!!!!
idag var det dags då. skolrugby och stependie konsert på samma dag. det började med match mot S.t Ilian och oj vad jag var taggad. jag spelade pelare i klungan (klunagan är den där klumpen med spelare som trycker mot varandra och tacklas mest om du inte visste det). vi spelade grym rugby (för att vara ett skollag) och jag satte två kickar. dessutom fick jag tackla ordentligt, så sjukt roligt! det är inte så hemskt som det låter. jag tror att om det var nån som blev skadad så var det väll dom som satt på sidan när jag tacklade ut en tjej. sen spelade vi nästa match mot bergvreten/kunskap. vi var bara tre tjejlag så det var bara två matcher. den spelade jag bara halva matchen ungeför men jag gjorde två försök (mål) satte en kick. vem hade trott att jag kunde få tillbaka känslan av att spela rugby? jag tror nog det beror på att jag behöver variation, något nytt för att inte trötna. men det var så sjukt skönt att bara få den där känslan, den som är så svår att beskriva. adrenalin i hela kroppen och ohhh, nej det går inte att beskriva med ord. den måste upplevas.
sen på kvällen var det stependie konsert och det gick faktiskt bra! vi spelade det bästa vi nånsin gjort (jag och erik och julia) riktigt roligt! så nu på kvällen känns det bra även om jag är solbränd i ansiktet och har ont i huvet! hihi, vem kunde tro det?
sen på kvällen var det stependie konsert och det gick faktiskt bra! vi spelade det bästa vi nånsin gjort (jag och erik och julia) riktigt roligt! så nu på kvällen känns det bra även om jag är solbränd i ansiktet och har ont i huvet! hihi, vem kunde tro det?
patience
Patience is something I don't have, at least not enough.
Patience is something I have to learn, or at least get better at.
The problem is, I don't think I have enough patience to learn it.
Patience is something I have to learn, or at least get better at.
The problem is, I don't think I have enough patience to learn it.
Cup Kommunal
ja, så den här helgen var det ängtligen dags! det är så härligt att sitta på bussen och vara alldeles taggad. när vi kommit till scandic winn i karlstad var det lunch och sen dag för match mot jämtland/härjedalen. jag fick stå den matchen, så otroligt roligt! speciellt när man vinner. vi var totalt grymma, vi spela riktigt bra fotboll. fast vi borde gjort mer mål. Nästa dag var det match mot göteborg, då fick jag sitta på bänken. inte riktigt lika roligt, speciellt eftersom jag stukade fingret på uppvärmningen. tyvärr så gick inte den här matchen lika bra, vi var lite för sega in i situationerna och satte inte våra målchanser. det gjorde däremot göteborg. det blev förlust med 2-0. på kvällen var det eurovision song contest, jag orkade bara vara vaken tills perelli hade sjungit. sen somnade jag med kläderna på. nästa dag vaknade vi och gick ner till frukosten. förutom vi (distriktslagen) bodde det en massa kineser eller japaner på hotellet och när det var frukost var det lite jobbigt eftersom dom höll på att tränga sig hela tiden! sen var det matchgenomgång. då fick jag veta att det var jag som skulle stå. det var en välldigt viktigt match. vi behövede vinna för att gå vidare och alla var verkligen taggade till max. synd bara att det skulle gå så fel. det började med att värmland tog ledningen med 1-0 vilket stod sig till halvlek. det kändes inte omöjligt att hämta upp, jag menar vi var nog det laget som kunde spela bäst. bara det att vi inte hade orken eller satte chanserna när vi fick dom. dom fick in 2-0 och sen 3-0. det var riktigt orättvist, jag vill inte ens beskriva känslorna som jag kände då. på slutet satte dom 4-0. usch, jag var inte en person man ville ha att göra med efter matchen. när man sedan satt på bussen på väg hem kändes det inte särskilt bra. jag vet ju att jag kan så mycket bättre. det känns så tråkigt att det är slut nu med distriktslaget. jag önska det kunde vara längre, typ ett eller två år till. men men, det blir säkert bra, även om det känns riktigt surt just nu.
Living for the weekend
ja, den här veckan har också varit jobbig. även om det blir lite bättre av att ha en massa underbara människor på besök i helgen. det blir nästan som om jag lever för helgen. jag intalar mig helatiden att nästa vecka ska bli bättre bara jag klarar mig till helgen, och jag går på det varje gång. sen blir nästa vecka nästan lika dålig om inte värre än den förra. vad gör man då om man är så less på allt? då huvudverken tar över och varje steg känns som om det vore det sista du kommer ta? då tröttheten blir så intensiv att du knappt kan sova. jag vet uppenbarligen inte eftersom det aldrig blir bättre. fast den här helgen måste det bli bättre, det är ju cup kommunal. det blir nog bra, iaf för självförtroendet. att få känna sig lite bra ibland brukar ju inte skada
konsert
ja, idag var det konsert igen. och det gick, ja inte så bra kan man ju säga. jag spelade fel på varenda låt jag var med på och var bara allmänt riktigt trött. en positiv sak dock. jag slog rekord på eriks mobil spel (Quadrapop). haha, i alla fall en grej jag är bra på här i världen. det som gör mig så nervös med att jag spelade fel är att stependie konserten är nästa onsdag och då kommer jag ju vara ännu mer nervös. tänk om jag bara spelar fel då också? nej, det ska jag inte. jag kan ju styckena utantill så det är bara att inte tänka för mycket (vilket visar sig vara väldigt svårt). men jag ska klara det, jag menar man har ju inte fått 500kr för ingenting liksom.
...
-hej
-hej
-vad gör du?
-sitter och tänker
-vad skönt
-inte alltid
Pyjamasparty
ja, efter en ganska jobbig vecka så var det skönt att det ängilgen var fredag. vi hade nämligen studiedag så det var en lugn dag. jag ägnade dock inte särsklit mycket tid till att studera, bara en timme ungefär. på eftermiddag/kväll så komm anna och så började vi fixa inför vårat pyjamasparty med konfa tjejorna. eller ja, det blev mest så att vi bakade för sedan skulle jag iväg på match. det gick riktigt bra faktistk, vi vann med 2-1 över skuttunge.
på lördagen var det destomer fixande. jag, mamma och anna åkte och hanldade och städade innan alla kom. vi mötte hulda på stationen och körde lite sight-seeing i enköping (vilket inte tar lång tid kan jag lova). sen komm stockholmarna och sedan uppsala folket. det var så sjukt roligt att tänka att alla var hemma hos mig när jag stod och väntade på att ta emot folk från bussen. och det blev verkligen riktigt bra. vi pratade, kollade på kort från lägret, lagade mat , åt en massa onyttigheter, köpte godis och kollade på film. ojoj, om ni bara visste hur mycket det betydde att ni komm hem till mig, tusen tack.
ja, vad ska jag säga tjejer. you made my week. kärlek i oändlighet.
på lördagen var det destomer fixande. jag, mamma och anna åkte och hanldade och städade innan alla kom. vi mötte hulda på stationen och körde lite sight-seeing i enköping (vilket inte tar lång tid kan jag lova). sen komm stockholmarna och sedan uppsala folket. det var så sjukt roligt att tänka att alla var hemma hos mig när jag stod och väntade på att ta emot folk från bussen. och det blev verkligen riktigt bra. vi pratade, kollade på kort från lägret, lagade mat , åt en massa onyttigheter, köpte godis och kollade på film. ojoj, om ni bara visste hur mycket det betydde att ni komm hem till mig, tusen tack.
ja, vad ska jag säga tjejer. you made my week. kärlek i oändlighet.
tre gummor, tre gummor
igår var jag och resten av korsängsskolans idrottsprofil åk9 ute på vandring från lillkyrka till bresse. och ja, det var väll roligt förutom att jag inte direkt var på topp. vi lagade mat på stormkök, vilket gick sådär. vi hade inget durkslag till makaronerna så dom fick ligga kvar i vattnet som blev ganska tjockt efter ett tag, men det var iaf mat i magen. sen när vi hade gått dom hela 1,5milen så var vi ängtligen framme i bresse. det var så skönt att få sitta ned ett tag eftersom fötterna hade börjat värka och benen kändes lite ömma. det jag inte tänkte på då var att det var en halv mil hem då. så jag, mimmi och petra började glatt traska hemmåt medans alla andra fick skjuts. vi var ju sådär lagom pigga och när vi kommit till slutet av bressevägen och närmade oss vattenparken började vi av någon konstig anledning sjunga/skrika (och då lät det inte vackert kan jag säga) vår egna variant på tre gubbar. och ojoj, jag tror inte jag hört petra sjunga förut men det vi höll på med kan knappast kallas för sång nu när jag tänker på det.
"tre gummor, tre gummor från korsängsskolan
på vägen vi vandrar tillsammans hand i hand,
så svettiga och äckliga vi äro alla tre,
med ryggsäckar på ryggen och rumporna på sned."
det fick en att glömma värken och nästan dö av skratt anfall istället.
alltid vi tre <3
"tre gummor, tre gummor från korsängsskolan
på vägen vi vandrar tillsammans hand i hand,
så svettiga och äckliga vi äro alla tre,
med ryggsäckar på ryggen och rumporna på sned."
det fick en att glömma värken och nästan dö av skratt anfall istället.
alltid vi tre <3
mamma och pappa
den här veckan har jag varit i uppsala två gånger, vilket har varit väldigt roligt. det började i måndags då jag åkte in för att gå på öppethus för kunskaps gymnasiet. det var väll bra, även om skolan inte var färdig bygd eller så. men det var roligt att för en gångs skull få spendera lite tid med min kära mor. det brukar inte bli så mycket tid som går till det, vilket är väldigt synd. men nu fick vi lite tid.
sen var jag tillbaka idag. jag tränade med bälinge-akademin och såg när umeå ik vann över bälinge. jag hade verkligen lust att bara skrika håll käften till alla småflickor som började tjuta så fort umeå ik gjorde nånting. då blev jag verkligen glad när bälinge reducerade, tänkte lite glatt för mig själv "in your face". haha, ja alla har vi väll våra lite skade glada sidor. det jag också fick tid med var att prata med pappa. det var också väldigt roligt. jag märker hur lite tid jag egentligen lägger ned på att vara med min familj. det blir bara så svårt när det är så mycket annat. så jag vill bara passa på att säga tack Gud för mina underbara föräldrar som gör så mycket för mig. hoppas att ni förstår att jag älskar er sjukt otroligt mycket. tack för att ni finns.
...
varför känns det här läskigt sant?
"Lyckan är en dröm och lidandet verklighet"
Voltaire
"Lyckan är en dröm och lidandet verklighet"
Voltaire
the worlds greatest
om man ändå kunde känna sig såhär lite oftare. när det väl händer så är det så fantastiskt så det går inte att beskriva med ord. jag får den känslan när jag spelar fotboll (okej inte alltid, men ganska ofta) och det är väll det som gör att jag älskar det så mycket. när man gör den där räddningen eller tar det där friläget eller straffen, ohh, det är rysningar i hela kroppen liskom. jag hoppas alla får uppleva den känslan nångång, det spelar inte så stor roll vad man får den av bara att man får den.
Kiss me
om jag nångonsin gifter mig så vill jag dansa till den här låten på bröllop
älskar
varför?
Varför ska jag vara så otroligt korkad? Man skulle ju kunna tro att jag efter alla dom gånger som samma sak har hänt så borde jag ha lärt mig något men nej, själv klart inte. Jag är dum nog att tro, hoppas på att det kan bli bra nångång. Men varje gång jag lyckats resa mig upp så kommer den där sparken som gör att man ligger där och allting bara värker och gör ont. Jag vet inte hur många gånger jag kommer orka resa mig upp om det fortsätter så här, för det är väll inte så här livet ska vara? Det blir nästan jobbigt när något bra händer för kort efteråt kommer nånting dåligt som gör att det där bra bara blir något obetydligt som bara hjälpte i några timmar. Då vill man bara springa eller göra något så man glömmer det dåliga, även om det bara hjälper för stunden. Det jag inte verkar lära mig är att det går inte att träna bort problemen, tillslut kommer dom dit också. och då ligger jag där igen. Jag vågar knappt hoppas på något bra bara för att jag är rädd för det dåliga som kommer efter. så ska det väll inte vara?
CUP KOMMUNAL
YAAAAAAAAY!!!!!!!!!!!!! hahahahaa, ååhhh så glaaaaad!! :D jag ska till Cup Kommunal!
reach for the sky, there's no limit!
reach for the sky, there's no limit!
...
att det kan göra så ont att åka hem..
att det gör så ont att inte bli sedd när man behöver det..
att man kan sakna något så jädra mycket..
att man kan bli så glad av att sparka på en boll..
att man kan känna sig så älskad av att höra en annan människas hjärta...
5 maj
idag har vart en sådär dag. ont i huvet som vanligt. sen när jag skulle cykla till arbetsförmedlingen för intervjun om sommarjobb så ramla jag med cykeln, det var axelremmen på väskan som fastnade i bakhjulet så cykeln tvärbromsa och jag flög typ över styret. som tur var klarade jag mig med lite skrubbsår. det var en jättesnäll man som såg vad som hände som stannade bilen och komm ut och frågade om det gick bra. det är tur att det finns sådana männsikor.
när jag väl komm ner till arbetsförmedlingen så fick jag bara en hög papper och så sa hon att jag skulle välja ett jobb. då valde jag tillslut ett jobb på enavallen där jag kommer plocka ogräs och sånt. fast det som gjorde att jag valde det jobbet var att man skulle få hjälpa till med globalcup, så jag hoppas på det bästa.
resten av dan gick åt till att bara göra det jag skulle i skolan och sakna transtrand och alla människor. det känns så fel att man inte vill vara hemma fast det är så fint nu när allt blivit grönt och fint. men jag vill bara tillbaka till fjällgården även om det var grått och tråkigt väder där. suck, men det finns ju inget man kan göra något åt. det går ju inte att bara rymma dit, så jag får väll försöka gå vidare.
när jag väl komm ner till arbetsförmedlingen så fick jag bara en hög papper och så sa hon att jag skulle välja ett jobb. då valde jag tillslut ett jobb på enavallen där jag kommer plocka ogräs och sånt. fast det som gjorde att jag valde det jobbet var att man skulle få hjälpa till med globalcup, så jag hoppas på det bästa.
resten av dan gick åt till att bara göra det jag skulle i skolan och sakna transtrand och alla människor. det känns så fel att man inte vill vara hemma fast det är så fint nu när allt blivit grönt och fint. men jag vill bara tillbaka till fjällgården även om det var grått och tråkigt väder där. suck, men det finns ju inget man kan göra något åt. det går ju inte att bara rymma dit, så jag får väll försöka gå vidare.
heaven on earth
transtrandsfjällgård och fjäll kyrka är världens bästa plats!
jag säger bara, KÄRLEK! det är det enda som kan beskriva det
