Fotboll är sjukt roligt!
Okej, tänkte skriva lite kort om den här veckan som gått. I måndags så hade jag min första specialidrottslektion (fotboll) som bestod av en massa info men jag blev fettpeppad på skolan av någon anledning. Så när jag kom hem och skulle iväg på träning var jag alldeles glad. Konstigt, men roligt! Tisdagen var något värre, trots att jag hade sovmorgon kändes dagen otroligt lång och seg, men det kan ju bero på att jag har bland annat 85min samhällskunskap. Gaaaanska lång lektion asså. Men på kvällen var det träning och det kändes riktigt bra! Jag fick också veta då att jag skulle få spela matchen nästa dag mot GUSK i upplandscupen. Då blev jag riktigt glad! Onsdagar är riktigt chill med mitt schema. Börjar med idrott, och det va skitroligt! SERIÖST! Sen gick jag mest omkring och väntade på att jag skulle få åka hem och spela matchen. Den började bra, vi tog ledningen med 1-0 efter 13min. Men sen i 34:e kvitterade dom men det kändes ändå bra i halvtid. Men sen tappade vi i andra halvlek tyvärr och matchen slutade 2-5 till GUSK. Tråkigt att det skulle bli så många mål, men det va roligt att spela. Torsdag gjorde jag inte så mycket, hade träning och det var roligt! Fredagen var lååång, slutar 16.35. Så dom tre sista lektionerna är man inte så pigg direkt. Men jag flummade mig igenom dom och sen åkte jag hem till Elin och åt melon, yum! Ja, det har varit min vecka. Nu i helgen ska jag spela två matcher. En idag mot Håbo med A-laget och en med U-laget på söndag mot Bålsta. Det känns bra.
Tillbaka till verkligheten,
Ja, idag var det då dags att börja tvåan på gymnasiet. Det kändes faktiskt inte så farligt, till att börja med. Sen gick det bara utför. En massa nya lärare, ett aaasdåligt schema och så måste man betala 100kr för att få ett skåp!! Det ända bra är ju att vi ska få datorer. Sen när jag skulle åka hem så missade jag precis bussen. Det va inte alls kul för att jag stått i kö för att få en tidtabell i några minuter och hade hon som stod före mig skyndat sig lite så skulle jag nog hunnit. Och träningen vill jag inte ens prata om. Aja, det jag kan trösta mig med är att det bara kan bli bättre :) ....................hoppas jag
Jesus är bara bäst!
måste bara visa den här videon. Jag var inte där på oas men en kompis till mig hade den på facebook. Det är verkligen så att Jesus är bara så sjukt bra
.
.
Hur ska jag ens börja att förklara?
Ja, jag har ju varit i Insjön på återträff nu i veckan. Jag åkte upp på onsdag morgon och möttes av Jakob och Hulda på stationen. Så underbart att träffa dom igen. Det är verkligen något speciellt med transtrandsmänniksor. Sen hade vi picknick i en rondell med utsikt över hjulet och clas ohlsson. Det var verkligen så sjukt najs! Vi åt en otroligt god pastasallad med bland annat tortellini, bacon och ägg. Det var riktigt kul att se människors reaktion när man sitter där i gräset och myser.
På kvällen så hade vi lovsångskväll och några amerikaner som var där på missionsresa kom dit. Det var så härligt att bara få sjunga och vara så glad över alla underbara människor som var där. Efter det var jag Anna och Hulda ute på en kvällsprommenad. Det var så mysigt att få prata med dom, och uppbyggande. Sedan satt vi uppe och pratade med Magnus, en annan transtrandare årgång 02. Vi delade otroliga historier och hade det riktigt mysigt. Sen läste jag och Anna bibeln innan vi somnade.
Nästa dag var det Annas födelsedag och vi bestämde att vi skulle göra en tårta som såg ut som en godis-svamp eftersom det är Annas favoritgodis. Så jag, Hulda och Mathilda gick iväg till rätt-pris för att handla. Det var så roligt för Anna fick ju inte veta något och när vi kom tillbaka så fick dom andra uppehålla henne så vi kunde fixa tårtan. Jag blev helt övertaggad och hoppade upp runt av glädje bara för att det var så kul att överaska henne. Sedan gick vi bort till Magnus för att äta lunch. Det var lite längre än vad vi hade väntat oss. Sen hjälpte det inte att vi gick fel också. Men åhh vad det var värt det när vi kom fram! Ugnsbakad potatis med en massa svamp, zuchini och annat gott. Allt va hemma odlat förutom tomaterna i salladen, fetaosten och creme fraichen. Det var verkligen jättegott. Sedan visade Magnus oss runt i huset och trädgården. Måste varit fettnajs att växa upp där. Efter det här så åkte vi tillbaka till kyrkan och kollade på passion of the christ. Det var jobbigt. Att få se hur Jesus blev plågad och slagen utan att ha förtjänat det. Men det värsta är ju att man ser bara en bråkdel av hur plågsamt det egentligen var. Man kan ju inte se på bilden att han bär hela världens synd på sig.
Efter filmen gick vi och lämnade Hulda och John på stationen. Tråkigt att säga hejdå till så bra människor men vi kommer att ses igen. Senare på kvällen så sjöng vi lite lovsång och bad för varandra. Det var så fint. Jesus är bara så sjukt bra! Efter det åkte Magnus hem och vi insåg att vi inte ätit middag. Då var klockan ungefär 12 på natten. Men vi gjorde chicken nuggets med tortellini och ris ändå. Sen satt vi och flummade i köket i några timmar. Det var riktigt roligt.
Morgonen därpå vaknade vi en timme innan amerikanerna skulle komma. Så det var människor som höll på att städa kyrkan då jag komm ut ur rummet så där lagom morgon fräsch. Lite pinsamt, men men. Som tur var så kom amerikanerna lite sent så vi han äta frukost och allt innan dom kom. Sedan hängde vi mest i kyrkan och umgicks med folk. Vi gick och lämnade Anna för hon skulle ta ett tidigare tåg än jag, Linnea och Mathilda. Sen när vi gick tillbaka gick jag och Simon en annan väg än dom andra. Det var väldigt kul att få prata med honom. Både han och John konfirmerades i sommras på Transtrand så då är jag typ deras plastfadder har jag bestämt. Dom är bara så bra! Helt galet bra! Sen lärde vi amerikanerna lite svenska innan vi skulle till vårat tåg. Det var ganska roligt. Vi lärde dom säga sho bro och tja då osv. Sen på tågresan hem så började jag prata med någon konstig dialekt och den sitter fortfarande i.
Jag kan verkligen inte förklara i ord hur bra den här återträffen var och hur bra alla människor som var där är. Men jag tror Gud verkligen gjorde något i mig, jag vet inte riktigt vad men nånting och det är jag så otroligt glad över!
Tårtan vi gjorde till Anna
Fina människor som har picknick i en rondell
På kvällen så hade vi lovsångskväll och några amerikaner som var där på missionsresa kom dit. Det var så härligt att bara få sjunga och vara så glad över alla underbara människor som var där. Efter det var jag Anna och Hulda ute på en kvällsprommenad. Det var så mysigt att få prata med dom, och uppbyggande. Sedan satt vi uppe och pratade med Magnus, en annan transtrandare årgång 02. Vi delade otroliga historier och hade det riktigt mysigt. Sen läste jag och Anna bibeln innan vi somnade.
Nästa dag var det Annas födelsedag och vi bestämde att vi skulle göra en tårta som såg ut som en godis-svamp eftersom det är Annas favoritgodis. Så jag, Hulda och Mathilda gick iväg till rätt-pris för att handla. Det var så roligt för Anna fick ju inte veta något och när vi kom tillbaka så fick dom andra uppehålla henne så vi kunde fixa tårtan. Jag blev helt övertaggad och hoppade upp runt av glädje bara för att det var så kul att överaska henne. Sedan gick vi bort till Magnus för att äta lunch. Det var lite längre än vad vi hade väntat oss. Sen hjälpte det inte att vi gick fel också. Men åhh vad det var värt det när vi kom fram! Ugnsbakad potatis med en massa svamp, zuchini och annat gott. Allt va hemma odlat förutom tomaterna i salladen, fetaosten och creme fraichen. Det var verkligen jättegott. Sedan visade Magnus oss runt i huset och trädgården. Måste varit fettnajs att växa upp där. Efter det här så åkte vi tillbaka till kyrkan och kollade på passion of the christ. Det var jobbigt. Att få se hur Jesus blev plågad och slagen utan att ha förtjänat det. Men det värsta är ju att man ser bara en bråkdel av hur plågsamt det egentligen var. Man kan ju inte se på bilden att han bär hela världens synd på sig.
Efter filmen gick vi och lämnade Hulda och John på stationen. Tråkigt att säga hejdå till så bra människor men vi kommer att ses igen. Senare på kvällen så sjöng vi lite lovsång och bad för varandra. Det var så fint. Jesus är bara så sjukt bra! Efter det åkte Magnus hem och vi insåg att vi inte ätit middag. Då var klockan ungefär 12 på natten. Men vi gjorde chicken nuggets med tortellini och ris ändå. Sen satt vi och flummade i köket i några timmar. Det var riktigt roligt.
Morgonen därpå vaknade vi en timme innan amerikanerna skulle komma. Så det var människor som höll på att städa kyrkan då jag komm ut ur rummet så där lagom morgon fräsch. Lite pinsamt, men men. Som tur var så kom amerikanerna lite sent så vi han äta frukost och allt innan dom kom. Sedan hängde vi mest i kyrkan och umgicks med folk. Vi gick och lämnade Anna för hon skulle ta ett tidigare tåg än jag, Linnea och Mathilda. Sen när vi gick tillbaka gick jag och Simon en annan väg än dom andra. Det var väldigt kul att få prata med honom. Både han och John konfirmerades i sommras på Transtrand så då är jag typ deras plastfadder har jag bestämt. Dom är bara så bra! Helt galet bra! Sen lärde vi amerikanerna lite svenska innan vi skulle till vårat tåg. Det var ganska roligt. Vi lärde dom säga sho bro och tja då osv. Sen på tågresan hem så började jag prata med någon konstig dialekt och den sitter fortfarande i.
Jag kan verkligen inte förklara i ord hur bra den här återträffen var och hur bra alla människor som var där är. Men jag tror Gud verkligen gjorde något i mig, jag vet inte riktigt vad men nånting och det är jag så otroligt glad över!
Tårtan vi gjorde till Anna Fina människor som har picknick i en rondell