johannaalittlebitwallinder

Att inte kunna sova för att någon inte kan sluta smsa dig (och inte kan sluta svara själv)

Igår var den bästa dagen på länge! Kan inte komma på något som var fel på hela dagen. Att få vara i Uppsala tillsammans med min finaste Pertty och shoppa, kolla på fotboll och träffa ännu fler underbara människor på luciarocken i Lötenkyrkan. Inget var fel på dagen, till och med mitt hår var som jag vill ha det! Det är knappt att jag kan beskriva det med ord. Det var verkligen den perfekta dagen.

jag har tänkt lite nu igen och kommit fram till någonting! (tro det eller ej) och det har med tid att göra. jag börjar tro att tid bara är ett mänsligt påhitt för att man ska kunna organisera och kontrolera mer. för det är det vi alla vill? eller hur? människan har väll alltid velat vara den som bestämmer. jag menar, det är ju skillnad på fem minuter och fem minuter. ett ögonblick kan vara en evighet och en evighet kan vara ett ögonblick.

jag kan inte direkt påstå att någonsin haft en "fin" klädstil. jag har liksom alltid varit lite mer, ja vad ska man kalla det, pojkflicka. tjocktröjor och stora jeans är liksom min grej. de flesta andra jag känner (tjejer) har oftast tajt jeans, en fin tröja eller linne och kanske nån kofta eller så. men jag har inte det, och jag tänker inte be om ursäkt för det! jag tycker om mina baggy jeans som sitter så att grenen är nere vid knävecken! och jag tänker fortsätta ha dom, oavsett om andra tycker att det ser förj*vligt ut, det är deras ensak.
 
baggy jeans, t-shirt och tjocktröja for the win!

förra veckan var jag på ett läger i övik, Tejp. det är ett kristet läger där man får göra en massa spännande grejer. jag och Anna hade valt spåret active-äventyr. OCH DET VAR SÅ SJUKT HÄRLIGTROLIGTUNDERBARTBRA!! hela lägret var bara så otroligt. vi som hade äventyr fick testa på vattenskidor, backhoppning och downhill. jag hade aldrig testat något av dom förut, och alla grenar var en total succé! så otroligt roligt! sen fick man träffa nya spännande människor, något som alltid gör en glad. hoppas att jag tänker inte skriva så mycket mer, om ni vill veta mer om lägre så är det bara att fråga, jag svarar gärna. men då får ni vara beredda på att svaren kan bli långa ;)  en sista grej bara, det här var nog den bästa lovsången vi sjöng under hela lägret!

det känns som om det var ett tag sen jag skrev något så nu tänkte jag berätta lite om det jag gjort dom senaste dagarna. I förrgår hoppade jag på ett tåg till västerås för att umgås lite med mathilda och hennes mormor. När jag väl var på tåget såg mathilda kändes det nästan lite overkligt. vi hade inte träffats på hela sommaren och ängtligen så skulle det bli av! ja, vi började som vanligt direkt med att prata om allt mellan himmel och jord, men mest om det som hänt i sommar. sen kom vi fram till västerås och skulle åka buss till hennes mormor och vi fortsatte prata. när vi kommit fram och fika så skulle vi gå och handla till middagen.när vi var på väg till affären så var det många som tittade på oss, kändes lite underligt men det var ju inte så konstigt eftersom mathilda var ursnygg i sin sommarklänning. när vi kom tillbaka och det var dags för maten så kom vi på att vi inte hade nåt smör att steka köttbullarna i, så vi fick bege oss ut och försöka få tag på smör. när vi var på väg tillbaka var det nån snubbe som körde förbi som inte kunde låta bli att stirra på min ursnygga kompis, mathilda verkar vara populär bland västeråsarna. då vi kom tillbaka så märkte vi att smöret var inte det enda vi hade glömt. vi hade inga makaroner till köttbullarna, så det fick bli potatis istället. och jag måste bara säga att mathildas mormor gör dom goodaste köttbullarna! läskigt goda. 

nästa dag skulle jag och mathilda åka och bada, och allting gick jättebra. vi hann precis med bussen och båten och allt. men sen när vi skulle börja bada blev det andra bullar. det började med att jag fick en kallsup när jag hoppade i från trean och fick jätteont i ena örat. det var itne så kul. sen när vi hade vart och handlat så hoppade jag i sjön med pengarna i fickan. inte så smart, men har någonsin påstått att jag är det? sen när vi skulle sola så välte jag ut min loka så handduken blev alldeles plask våt. det var inte min dag kan man minst sagt säga. så där låg jag med ont i örat, en utspilld loka och ingen solskyddsfaktor. så, självklart blev jag ju solbränd, och då menar jag VERKLIGEN solbränd. jag skulle kunna mistas för en kokt kräfta bakifrån. det värsta var att örat ville inte ge sig, det fortsatte göra ont så tillslut bestämde jag mig för att det var lika bra att åka hem, jag var inte så trevligt sällskap skulle jag tro. när jag sedan sitter där på bussen och åker mot enköping ser jag hur det börjar regna. suck! så på kvällen så tog jag det bara lungt med mina nya bästa vänner, Ben&Jerry, och kollade på tv. pappa sa att jag fick skylla mig  själv. "det är dina bilringar" (för er som inte vet så är Ben&Jerry glass, väldigt onyttug sådan). men jag kände att jag behövde det efter en dag då hela världen var emot mig (okej, kanske inte hela men stora delar av den).  

ja, då va det äventyret slut. det sista. nu blir det inget mer fanna f92. då känns det skönt att vi fick avsluta på det sätt vi gjorde, även om final hade vart det ultimata. vi började gruppspelet ganska förvånande, vi vände underläge 3-1 till vinst med 3-4. inte riktigt vad vi brukar göra men åhh vad det kändes bra! sen gick hela gruppspelet förbi och vi vann gruppen. sen måste jag bara berätta om den kvällen vi var på kosmos. vi kan ha vart dom fulaste någonsin med våra svarta fanna tröjor, shorts, vita fotbollsstrumpor uppdragna till knäna och glitter på ögonlocken. det var en av dom roligaste kvällarna nånsin, i alla fall innan emilia tappade sin mobil och folk började knuffas. sen var det dags för kvartsfinal mot stora tuna, dom vi förlorat semin mot förra året. matchen slutade noll noll full tid så det gick till straffar. en riktigt konstig grej var att jag var inte ett dugg nervös. bara fokuserad. när det var min tur att lägga straffen tittar jag upp och ser hu målvakten står och dansar nån sorts flubberdans på mållinjen. då blir det som om nån gnista tänds och jag backar upp tittar på bollen och BANG! jag slog gick bara på kraft (jag kan inget annat :P) och den går mitt i mål. det var så skönt, men det vara bara att fokusera om. nu var det sudden death och det är nervigt. men först missade stora tuna och sen satte mimmi våran straff och hela laget exploderade och alla bara slängde sig i en hög mitt på plan, det härligaste! sen var det semin då, det vill jag helst inte prata om. vi hade dom hela matchen men lyckades inte göra mål. då blev det straffar igen och denna gång gick det inte riktigt lika bra. jag var på tre av dom men ändå gick dom in, så surt! ja, sen var det match om tredjepris på sista dagen men det var ingen som orkade riktigt. vi kom fyra iår igen, allting bar som förra året. samma skola, samma klassrum, samma resultat.  men, man kan ju inte få allt. vi har varit så nära så många gånger men aldrig nått hela vägen fram. men tack för tiden med er tjejer, kommer aldrig glömma den!

åhh, det känns så bra att ängtligen få må bra! även om det bara är för en stund. det spelar ingen roll att jag är trött och har ont i huvet, det är bra ändå. just nu verkar det som om nästan allt är bra. jag kan räkna upp det (utan någon speciell ordning):

jag har ett bra och roligt sommarjobb
jag höll nollan i en match
jag får trevliga sms från trevliga personer
mormor och morfar är här
jag får köra el-bil på jobbet
det är sommar
jag har mer tid till saker(även om det inte är tillräckligt)

och det finns säkert mycket mer. så just nu så ska jag bara njuta av det. även om det kanske inte varar så länge.