Leva livet, nu ska jag leva livet!

Härom kvällen lyssnade jag på mitt p3 hood. Det var en kille som berättade lite om livet i Stockholm och han berättade om hur alla är stressade och ska vara på flera ställen samtidigt och hur alla verkar gå och kring och vänta på att livet ska börja. Dom inser inte att dom är mitt uppe i det. Jag tror att jag också har varit så och börjar liksom inse att livet redan har börjat. Men vad ska jag göra av det? Allting går bara så snabbt och det känns som om jag en dag bara kommer vakna upp på ålderdomshemmet och undra vart mitt liv tog vägen? Alla drömmar, allt som jag skulle göra? Jag blir lite rädd för att jag ska tänka att jag kan göra saker sen, skjuta upp på allt tills det inte finns någon tid kvar. Eller att jag bara fokuserar på saker som inte spelar någon roll. Hur ska jag då veta vad som är viktigt? Allting blir så stort och så mycket att ta in och då går man bara och tänker och glömmer bort igen att man ska leva livet. Det är något av en paradox. Hur gör man då när man lever livet? nån som vet?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0