God is not dead, nor does He sleep.

Musik är farligt. Jag kan inte lyssna på viss musik utan att brutalt kastas tillbaka i tiden. Återigen blir jag 15, känslorna kommer tillbaka. Hjärtat sväller och gör mig återigen medveten om den mur jag byggt runt det. Tankemönster återkommer och gör sig påminnda. De försvinner inte. Jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera det. Hantera livet. Det blir för mycket. Då allt snurrar runt i 180 kilometer i timmen.
Precis då jag tänker att jag inte klarar av det. Klarar inte mer, då kommer en ny låt.
Savior, He can move the mountains. My God is mighty to save.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0